Pettersson, inte helt nykter, sitter ute och funderar…
Det är en senvinterkväll, sitter ute och lyssnar. Det är nästan tyst, melodifestivalen, Thorsten Flinck, Sean Banan 0ch andra stör svagt i bakgrunden, en kattuggla hoar, isen på sjön knakar, råmar och bygger vallar.
Det är en kväll för tankar, tittar upp och ser på himmelen, där lyser planeten Venus starkast av alla, ovanför ligger Jupiter med sina månar 3-4 stycken syns i handkikaren. Rakt upp Karlavagnen, tvillingarna Castor och Pollux i sydväst, under dem den ljusa Sirius, Orions bälte runt jägarens midja, den brandgula Arkturus i Björnvaktaren, Polstjärnan visar vägen mot norr. De är många, de är fler än miljarders miljarder, de är fler än alla sandkorn i välden och varje stjärna är tusentals gånger större än vår jord men fastän de är så många och så stora är tomrummet mellan dem så stort att det utan problem får plats många, många miljarders stjärnor till men märkligt nog så finns det platser där det är så trångt att inte alla får plats.
Undrar vem som skapade allt detta tomrum till ingen när han samtidigt skapade platser där inte alla får plats. Han kan inte ha varit riktigt klok.
Men att lösa universums mysterier har betydligt klokare människor än jag försökt sig på utan att lyckats så jag tror jag slutar fundera och tar ett par konjak till. Skål!
