Det har varit politikerna som trakasserat zigenarna mest, men nu ska dessa ta av våra skattepengar för att ge dem som redan dött och andra upprättelse. Det senare enligt Erik Ullenhag som för detta ändamål har tagit 48 miljoner ur vår gemensamma kassa. Det är kriminellt, och borde beivras, men istället ska denne man tydligen få spela rollen som tomte.
Att det är zigenarna själva i de flesta fall, som frivilligt har anammat resandet som en del av sitt kulturella arv, talas det inte så mycket om. Inte heller sådana fakta, som att när förtenningen inte längre var ett yrke det gick att leva på, eftersom kokkärlen av koppar byttes ut mot andra material som vanligt stål och rostfritt dito och aluminium, samt lite senare mot kokkärl med teflonbehandling. Då försvann på kort tid en mycket stor inkomstkälla för zigenarna.
Att slipa knivar, saxar och dylikt, hemma på gården hos folk blev nästa inkomstkälla som försvann, då de flesta på landet hade skaffat sig egna elektriska maskiner för detta ändamål. I städerna togs slipningen över av särskilda knivsliperier, som slipar allt som går att slipa. Det har också ganska länge funnits billig sliputrustning för köksknivar i hemmen, som på kort tid gör gamla slöa knivar lika vassa som nya, och inte tar mer plats än att de går ned i samma kökslåda som knivarna, och därför är lätta att ta fram när de behövs. Alltså finns det inget behov av särskilda skärslipare i dagens Sverige. Men det är väl inte otroligt att en del av knivsliperierna drivs av någon zigenare.
Till dessa bortrationaliserade tjänstejobb, har inte zigenarna varit framgångsrika nog att hitta nya hederliga arbetstillfällen. I en del av kulturarvet för de resande ingår ju vissa yrken, som finns på enklare kringresande tivolin eller cirkusar. Där finns allt från spåkärringar och skäggiga damen, till akrobater och knivkastare, och dessutom lottförsäljare och karusellmaskinister. I Sverige är dock säsongen alltför kort. I bästa fall från början av maj till slutet av september, vilket blir ca 5 månader.
Rosa Taikon själv silversmed, berättar stolt om sin far, som hon alltid sett arbeta med något i sin lilla verkstad, nästan oavsett veckodag. Han var också silversmed, och en erkänt duktig förtennare med många fasta kunder i restauranger och andra storkök som på våra regementen. Här tar Rosa fram en bok med vitsord från sin fars kunder och läser de fina orden från en regementsförvaltare, som prisar hennes fars arbete och ger honom de bästa vitsord som går att få.
Sedan tar Rosa fram en bok, som innehåller 1923-års lag om lösdriveri. I den stipuleras bland annat att de resande endast får stanna 3 veckor på samma ställe, sedan måste de resa vidare.Den boken innehåller mycket ont säger Rosa Taikon, och det är nog sant. Lagboken är ju nämligen skriven av den tidens politiker. Här finns Socialdemokraterna Hjalmar Branting och Rickard Sandler, Liberaler som Nils Edén och Carl Gustav Ekman, Högerpartister som Ernst Trygger och Arvid Lindman och opolitiska ämbetsmän som Louis De Geer och Oscar von Sydow, som alla varit statsministrar från 1917 – 1930.
De flesta av dessa män och ett antal till har med stor säkerhet varit med att ta fram 1923- års lag om lösdriveri, och bland dem naturligtvis också den blivande landsfadern Per Albin Hansson (s). Här bland idel, ädel, politisk adel hittar vi alltså de skyldiga till det som Rosa Taikon kallar ”den vidriga lagen om lösdriveri”. Den lagen liksom alla andra lagar är politikerskråets ansvar, och om nu inte de omnämnda här, samt en stor del andra politiker i Sveriges Riksdag under den här tiden, kan betala sina skulder till zigenarna, så får väl deras efterträdare stå för betalningen.
Folket har inte varit tillfrågat, varken då eller nu, och eftersom all makt ska utgå från folket, enligt Sveriges konstitution, så fordras det alltså i detta fall en folkomröstning, innan Eric Ullenhag kan dra på sig tomtedräkten och åka på Eriksgata för sina och Maria Leissners undersåtar zigenarna. Det vill säga om de vinner folkomröstningen. Om inte så kommer inte en enda krona att betalas ut, såvida inte politikerna använder sina egna konton. Se Rosa Taikon I ett SVT- program från 10 oktober 2000. Finns inte längre, liksom den under men sök på Google
Se även Katarina Taikon i SVT i zigenarnas undermåliga bostäder i Stockholm ,vintern 1967 och hör politikernas svar om bostadsbristen, för att inte två gamlingar som tagit hand om en föräldralös fyraårig pojke, skulle kunna beredas en bättre bostad i någon rivningskåk åtminstone över vintern. Enligt politikern är detta omöjligt. Det är dock möjligt för två gamla och sjuka och en fyraårig pojke att bo i ett skjul med tak av presenningar och jordgolv i anslutning till en gammal husvagn.
Läs också om ”De undflyende romerna”. HÄR
Zigenare i Linköping 1962 HÄR
@ Lars Åke Månsson
Om du klickar in dig på ”Tidigare på Petterssons” ovan, så finns där en faktaruta, där de olika benämningarna för zigenare finns. Men jag har som du för mig att det var lite olika folk för olika betäckningar, skojare har jag lagt in ett ö på istället för o, eftersom man sa så på värmländska. Det var nog lite beteckning för folk som var resande i korta varor och dylika, ibland var de zigenare men oftast svenskar, dessa kallades tattare som skällsord.
Tavring var ett ganska vanligt skällsord här i södra Södermanland. Det kan dock ha kommit med smålänningar från trakterna mellan Västervik och Oskarshamn, då många därifrån flyttade upp till ett nybyggt sågverk här i södra Södermanland. Det var mest ett skällsord eller en skämtsam benämning i största allmänhet och förknippades aldrig med zigenare här. Det användes bl.a. på det nämnda sågverket. Sinti, fant och tater har jag aldrig hört, har du?
Luffarna var väl en svensk företeelse mest, åtminstone i Sverige eller var det annorlunda i Skåne, p.g.a. närheten till Danmark och kontinenten. Tattare och pack har jag ingen hågkomst av, men det kunde väl gälla skitaktiga svenskar också. Många hade ju inte vatten indraget i bostäderna ganska långt fram i tiden, och då var det förstås inte så lätt med hygienen alla gånger. Att tattarna var illa sedda vid dansbanorna gäller nog även här, men kunde gälla grannbyns svenskar lika väl. Man ville ha sina flickor i fred längre tillbaks i tiden. Som tur var blev det ändring på det, och min dotter har hittat sin man ända bort i Brisbaneområdet i Australien. Undrar om de har anhöriginvandring?
Slutligen, har du något minne av skärslipare på cykel? Jag känner att jag inte har fått ihop det, som jag skulle vilja ha det.
Mina värmländska tjuvskyttar var romanfigurer, de kunde även ha varit zigenare med automatgevär eller k-pistar. Där var det bara fantasin som satte gränserna, för signaturen Sigge Stark. Nu känner jag att amatörskribenten Olli Rein behöver en stunds paus för personlig tid, innan han orkar fortsätta denna givande dialog, som gärna får utökas med fler skrivkunniga.
ollirein:
Tror att uttrycket för de olika ”kringvandrande” var olika i skilda delar av landet.
Själv är jag ju uppväxt i södra delen.Här skiljde man på dem som följer:
LUFFARE: var de som man hade minst rädsla för..
Mestadels kan man jämföra dem som tiggare,dock inte med bolagsverksamhet likt dagens.
ZIGENARE: tillhörde enl.mitt minne de som placerades på andra plats,efter luffarna..
TATTARE och PACK: var de som stod längst ner på skalan,och som man varnades för..Orsaken var att dessa sistnämnda undvek,att tvätta sig och därför drog ohyra och sjukdomar med sig..
Vid dåtida lokala dansbanor var dessa tabu,
eftersom de oftast ställde till med slagsmål. Lukten från dem,kan jag tills i dag förnimma,eftersom man under stadens torgdagar,erbjöd sin hjälp med olika tjänster..Mina morföräldrar som bedrev handel, nyttjade någon av dem för last och lossning. Men alltid samma förmaning-”Håll dig borta från dem”- Om jag minns rätt,sades dessa sistnämnda grupper komma från Armenien och Kaukasus..
Dina värmländska ”tjuvskyttar”,tror jag närmast var byggdens fattiga,som på ett eller annat sätt sökte finna mat för familjens uppehälle.
Slutligen fanns det ju även på den tiden kriminella.Men dessa var ju på långa vägar,inte i sååå stort antal,som dagens..Möjligen sysslade dessa med smuggling,istället för att som dagens ”nybyggare”,råna,mörda och bedriva utpressning..
Ja när man tänker tillbaka är det mycket man hunnit uppleva under en ”mansålder”
@Lars Åke Månsson!
Jag är ingen expert heller, och tyvärr så finns där ingen riktig expertis i Sverige. Det kan du läsa i de tre sista styckena på min långa kommentar, som jag ber om ursäkt för. Jag började kopiera etnologiprofessor Karl-Olov Arnstberg, från en magisteruppsats om romer med titeln ”De undflyende romerna”, och då blev det långt.
Men det är här man hittar ocensurerad text som visar samma sak som när Statistiska Centralbyrån skulle undersöka brottsbenägenheten hos zigenarna för Brå. Tyvärr visade den en besvärande brottslighet som inte kunde accepteras av de Politiskt Korrekta, så den återsändes till Brå eller SCB och ligger där i någon gömma. Detta har Pettersson skrivit om, så jag hoppas kunna lämna en länk till det inlägget.
Ja så ligger det till, och jag själv lär mig ju mer jag skriver om det här.
Jag är uppväxt på landet i Södra Södermanland, men tillbringade minst tre veckor varje sommar hos min mormor och övrig släkt och vänner på landet i norra Värmland mellan Torsby och norska gränsen. Där sa man inte zigenare utan tattare eller ”sköjare” på den tiden.
Det hade funnits rätt gott om dem där tidigare, och en kvinnlig författare som skrev under signaturen Sigge Stark, har beskrivit deras liv och leverne en bit från allfartsvägarna och nära norska gränsen i en hel bokserie. Den hade min mor fått i present av någon, och tillhörde ett ganska fåtaligt antal böcker i mitt barndomshem. Jag har läst alla tror jag i min tidiga ungdom. De var ganska romantiska och lite verklighetsfrämmande vill jag minnas, och sa mig nog inget om zigenarnas liv. Jag trodde då inte heller att det var samma sak som tattare.
Jag minns att tjuvskytte var ett stort intresse hos personerna i böckerna. Huvudpersonen i de flesta böckerna kallades tjuvskyttekungen och det var mest älg man tjuvsköt. Man smugglade också narkotika och annat över gränsen till och från Norge och sysslade med lite annan kriminalitet. Tidsmässigt kan det ha varit någon gång 1920 – 1940 tal men det var inte så noga bestämt. Kanhända känner du till något om dessa romaner, som nog varken var kulturella mästerverk eller hade någon dokumentär framtoning.
Det du nämner om att föräldrar varnade sina barn, känner jag igen från ett tidigt inlägg av Pettersson på Bloggen, samt av egen erfarenhet. Hönstjuvar har de nog alltid varit och i min länk till utanför Linköping 1962 nämns även detta, dessutom finns där många foton från en tid som känns både nära och fjärran. Där rekommenderar jag dig att titta in om du inte gjort det. Länken till Petterssons går till mitt första inlägg om zigenarna.
Rätt långt fram i tiden dök skärsliparna upp på sina specialcyklar vid mitt barndomshem om vårarna. De parkerade cykeln med ett stadigt stöd som också lyfte upp bakhjulet, satte sig på cykelsadeln och började slipa knivar på en smärgel eller dylikt. Hur kraften genererades kan jag inte minnas, men som jag minns så var det från cykling stillastående som kraften kom. Kanske hade de trampanordning till framhjulet och att det var fram hjulet och inte bakhjulet som hissades upp.
Tyvärr blev visst mitt inlägg långt igen, men jag skrev i mitt allra första inlägg om zigenare, att det här var något vi skulle diskutera oss fram till. Många unga har nog ännu sämre kunskaper än oss lite äldre, då deras besök för att slipa knivar eller att förtenna kokkärl upphörde någon gång under 1960-talet, på vissa håll något senare.
http://petterssons.bloggsida.se/politik/utredningen-om-zigenarnas-brottslighet-forsvann
http://petterssons.bloggsida.se/politik/svar-fran-regeringen-om-romernas-brottslighet
http://petterssons.bloggsida.se/politik/for-manga-zigenare-stjal-for-mycket
ollirein:
Vill inte framstå som en expert på zigenarsläktet,men liksom Carina`s mamma har jag från barnsben(krigsåren),fått stränga förhållningsregler vad gäller närmande till denna folkgrupp.
Visserligen överträdde jag dessa förbud av ren nyfikenhet,redan i 4/5-års åldern..Minnen av deras färgglada tält och cirkusvagnar,som placerades liksom i Vilda Western i en cirkel.
I mitten dansade och firade man runt sin eld,och ett eller annat utfall skedde mot oss nyfikna.
Men redan på den tiden var det en levnadsregel från deras sida,att stjäla från de som hade något att ta…
Därför låstes höns och andra djur in hos bönderna och allmoge.
Trodde att denna levnadsregel bland zigenarna
var en ren legend,fram till i höstas år 2011.
Då trädde en hövding fram och förklarade,att ”vi zigenare aldrig utför våldsbrott,men det är en levnadsuppgift och inget brott för oss att stjäla ” !!
Så nu vet vi kulturlösa ”barbarer”,vad vi har att rätta oss efter…
Hej Carina och Robinsson! Ja det är nog rätt att zigenarna stal redan på din mors tid Carina, tyvärr så gjorde ju också svenskarna det. Dock finns det nog endast någon form av statistik på de senare, om det ens finns någon statistik för den tid jag här försöker beskriva.
Det är svårt att beskriva det man själv inte har haft så stor inblick i, och utan någon statistik att gå efter. Då får det bli med det som finns, och det är det jag minns från min barndom i slutet av 1950-talet, lagar, traditioner, filmade zigenare, fotografier, några dokument och en akademisk uppsats, som får bli fakta i zigenarnas nittonhundratalshistoria i Sverige.
Alla vet att zigenarna stjäl, men få vet varför, kan man nog påstå. Man kan dock inte som vissa politiker, t.ex. Erik Ullenhag och Maria Leissner, idag försöker göra, förneka att dom stjäl mer än andra folkslag. Det är ju tyvärr just det, som de ärliga zigenarna får lida av.
De flesta i Sverige har troligtvis precis som jag själv en rätt odifferentierad bild av zigenarna, då de trots allt är en ganska liten folkgrupp i vårt land. Det är därför jag vill göra ett försök att plocka fram av det lilla som finns bevarat om zigenarna, och som kan förstås av allmänheten. Själv ser jag dåtidens Myndighetssverige som de verkligt stora rasisterna mot zigenarna, medan pendeln har slagit över totalt åt andra sidan idag.
Ingen annan folkgrupp har enligt etnologiprofessor Karl-Olov Arnstberg, fått så mycket positiv särbehandling av myndigheterna sedan slutet av 1960-talet – i stort sett utan resultat. Se länken om ”De undflyende romerna”. Romerna lever i en försvarskultur, menar Karl-Olov Arnstberg.
– De vill inte leva som vi, och detta kostar dem oerhört mycket, säger han. Det är en mycket stark kultur, men den är inte framgångsrik i den meningen att den ger romerna ett bra liv.
Frågar du många andra människor, så är det alltid någon annans fel att romerna har det som de har det. Det är inte politiskt korrekt att säga det jag säger.
Men romer är inte intresserade av hur de blir uttolkade av oss forskare. Och själv blev jag bränd när min bok publicerades, eftersom alla fina och goda människor trodde och tror sig veta att problemen alltid beror på svenskarnas rasism, säger han.
Ett av kapitlen i boken som fick kritik heter ”Misärens landskap”. Där skildras hur svenska romer lever i utanförskap – i kriminalitet, missbruk, bidragsberoende, våldsamma relationer. I en annan del hävdar Karl-Olov Arnstberg att svenska medier medvetet ”skrivit upp” romer av rädsla för att framstå som rasister.
Han har också fått kritik av andra forskare, som menar att Karl-Olov Arnstberg förmedlar stereotypa föreställningar om romer som kollektiv, och att hans källmaterial hämtats från sociala myndigheter, där man främst hittar problem.
Problemet är att det råder stor brist på forskning om romernas situation i Sverige, så vi vet inte om Karl-Olov Arnstbergs bild är överdriven. I en inventering av forskningen om romer som Uppsala universitet gav ut 2009 slås det fast att forskningen om romer är mycket eftersatt.
Den forskning om romer som finns är främst historisk till sin karaktär, och behandlar svenska myndigheters övergrepp genom århundradena. Och mer övergripande sociala frågor är svåra att besvara, eftersom det i Sverige är förbjudet att föra statistik över etniska grupper.
Vid svenska universitet och högskolor finns det inte en enda forskare som har som sin huvudsyssla att forska om romer, berättar Matthew Kott, som är historiker och koordinator för romska studier vid Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet.
Ja det blir nog för svårt att lära gamla hundar att sitta, så det blir nog ingen förändring om han Ullkragen så satsar miljarder på dessa kleptomaner. De kan väl flytta till Grekland. jag läste här någonstans att Kleptomaner ska få samma bidrag från staten, som de handikappade, tillsammans med pedofiler, pyromaner och spelberoende. Ja Grekland har ju gott om pengar att ge bort. Fast det har ju förstås varit andras pengar, vilket den gamla antikens hora, lurat av andra länders skattebetalare.Må dom alla få sitt rättmätiga straff.
Jag säger som min gamla mamma, 80 år, ”zigenarna stal när jag var barn, och de har fortsatt, och stjäl likadant idag. Det är dom som ska bevisa att/om/när vi kan lita på dem.”