"Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser." – FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Tonårsmamma ringer 911 för att få tillstånd att skjuta inkräktare, innan hon dödar en med en tolvkalibers hagelbössa
Artonåriga Sarah McKinley och hennes tre månader gamle son förblev oskadade när två inkräktare försökte att bryta sig in i deras hem ett stycke utanför Oklahama City på nyårsafton. Hennes man hade dött av lungcacer på juldagen, och när hon insåg att inkräktare försökte bryta sig in i hennes hem hade hon inget annat att göra en ta tag i sin 12 kalibers hagelbössa och pistol, och ringa 911.
Hon pratade med teleoperatören i 21 minuter, för att försäkra sig om att hon hade rätt att skjuta männen som trängde sig in.
Jag kan inte säga att du kan göra det, men du gör vad du måste för att skydda ditt barn sa operatören till henne när hon höll spädbarnet med en flaska, enligt Koco.com
Hon drog till slut på avtryckaren.
En av männen, är den 24-åriga Justin Martin, som McKinley tror har följt efter henne sedan hennes mans död. ABC Nyheter rapporterar att McKinley barrikaderade sig själv i sovrummet med sitt spädbarn och vapen. När Martin sparkade in sovrumsdörren, så sparkades McKinleys modersinstinkter igång.
När Martin sparkade in dörren och kom efter henne med kniven, sköt tonårsmodern och dödade 24-åringen. Polisen kallar skjutningen för motiverad.
Du har rätt att skjuta en obehörig person som är i ditt hem. Lagen tillåter dig den utvägen, och sanktionerar användandet av dödligt våld; sa detektiv Dan Huff vid Blanchardpolisen.
Martin dog, och den andra misstänkta Dustin Stewart sitter för närvarande i fängelse. Utredare genomsöker Martins bil efter bevis på att hemfridsbrottet var planerat rapporterar KFOR TV
Jag skulle inte ha gjort det, om det inte hade gällt min son, berättade McKinley för KOCO. Det är inget lätt beslut att ta, men det gällde honom eller min son. Och det skulle inte få bli min son. Det finns inget farligare än en kvinna med sitt barn.
Tänk om det här hade hänt i Sverige säger Olli, då hade det nog inte blivit så lätt om kvinnan hade skjutit en av inkräktarna. Tänk om det, vilket idag är det mest sannolika, hade varit någon från minoritetsfolken där det mest troliga hade varit en musselman. Aj,aj, aj inte skada någon, det blir mord med förhöjt straffvärde för hets mot folkgrupp. Men det är väl i så fall bara att göra som dom som skjuter andra sorters skadedjur. ”Skjut, gräv och tig”brukar dom säga att man ska göra.
Ibland är det förlösande att se hur praktiskt man ser på problemen i USA, och vilka som står för problemen. Här i Absurdistan är rollerna de ombytta.
En bilbrand, stenkastning och upprorisk stämning rådde under måndagskvällen utanför Rinkeby skola. 12 polispatruller och en helikopter tillkallades men höll sig på avstånd från oroligheterna.
Oroligheterna startade cirka 20.30 i samband med att en polispatrull följde efter en misstänkt stulen bil. Utanför Rinkeby skola utsattes patrullen för stenkastning av ett 50-tal ungdomar som samlats på platsen.
Polispatrullen drog sig därifrån och den misstänkt stulna bilen sattes i brand.
Polisen valde att avvakta och inte köra in i området igen men som mest befann sig 12 polispatruller på vakt en bit därifrån. Man tillkallade även en polishelikopter som cirkulerade över platsen, säger personal på plats på Stockholms länskommunikationscentral.
Flera laserpekare riktades mot helikoptern men orsakade ingen skada.
22.30 var det lugnt igen i området. Polisen har inte gjort något gripande av någon på platsen och anser att bedömningen att inte gå in i området var korrekt.
– Pettersson anser också att polisens bedömning om att inte ingripa var korrekt om man tycker att det är ok att stjäla och elda bilar, kasta sten och rikta laserpekare mot helikoptrar och göra sig själva till åtlöje i ungdomarnas ögon.
Den norska AP-politikern Louiza Louhibi gick i november ut med nyheten att hon våldtogs brutalt 2008. Nu kallas hon för en hora som förtjänat att bli våldtagen.
Framför allt angrips Louhibi på sin Facebook-sida där hon anklagas för att ha vanärat Islam och för att vara otrogen. Mest drivande i sitt hat är en man som sägs ha Osama bin Laden som förebild.
Enligt Louhibi är det islamistiska extremister som ligger bakom hatet och hoten mot henne. Bakgrunden tror Louhibi kan ligga i att hon har muslimska föräldrar, men att hon själv valt att inte leva som muslim, utan som icke religiös kristen.
Louhibi stämmer in i sin partiledare Jens Stoltenbergs ord efter tragedin på Utøya; ”Vi måste acceptera extrema åsikter på nätet, men när de övergår till trakasserier och hot bidrar de till skadliga och felaktiga attityder.
Verdens Gang skriver om våldtäkten och hymlar inte med gärningsmannens identitet. Våldtäktsmannen var en afrikansk asylsökare som redan innan hade våldtagit tre andra kvinnor. Domen blev sju års fängelse.
Ibrahim Siddiq-Conlon meddelar i de australiensiska tv-nyheterna sina planer på att införa Sharia lag i en förort till Sydney som heter Lakemba, där Australiens största muslimska samfund finns.
– Pettersson säger att i Sverige gäller svensk lag teorin ännu så länge – men hur länge? Vi får välja själva för islamisterna tänker inte ge sig utan fortsätta sin expansion från den arabiska halvön där det började.
VINJETTBILD En resandefamilj i norra Bohuslän runt 1920. Foto: Bohusläns museums arkiv
Under århundraden har de levt och försörjt sig på resande fot. De har ofta fasta rutter och rör sig över gränser. Besöken i byarna, för att förtenna grytor, slipa knivar eller sälja olika varor är ett välkommet inslag – ett litet tag. Många gårdar upplåter plats för övernattning men lika ofta blir det kalla handen och avvisning. De resande får dra vidare.
Bondesamhället var uppbyggt kring ägande av jord och ett annorlunda livsmönster väcker kanske nyfikenhet men ofta misstänksamhet och rädsla. Men ibland får resandefolket en egen fredad plats att kunna bo på i längre perioder.
Vi förflyttar oss till ett utmarksområde i Bullaren i norra Bohuslän, helt nära svensk-norska gränsen. Här finns just en sådan plats där några familjer bodde, längre eller kortare tid, under nästan 50 år tills byn övergavs i början av 1900-talet.
De första uppgifterna om resande på Snarsmon är från ca 1860. Något senare finns uppgifter som visar att ca 20 personer bodde permanent på platsen. Dessa familjer och deras släktingar förekommer i förteckningar i nära 50 år. Dessutom har sannolikt ett stort antal resande vistats mer eller mindre tillfälligt på platsen. I början av 1900-talet överges Snarsmon och invånarna sprids till olika platser.
2004 kommer de resande tillbaks till Snarsmon. Den här gången för att, tillsammans med arkeologer från Bohusläns museum, påbörja arkeologiska utgrävningar på platsen.
På Snarsmon finns rester efter 11-12 bostäder. Huslämningarna är sinsemellan väldigt olika och består av hus som grävts in i sluttningen, av gropar, bara röjda ytor eller stenrader. Under de arkeologiska utgrävningarna som pågick till 2007 undersöks tre av dem, två bostadshus och ett kök.
Många bitar av olika föremål påträffas i husen under utgrävningarna; knappar, tygrester, fragment av skor, en pärla, en glasögonlins, en kam, verktyg, porslin, keramik, järngrytor och byggnadsdetaljer – saker som hade kasserats, tappats eller glömts kvar när husen övergavs.
FAKTA I KORTHET
Resande ingår i den nationella minoriteten romer och resande romer, och är den etniska folkgrupp som tidigare kallades tattare. En folkgrupp som har funnits i Sverige sedan början av 1500-talet.
Resandefolket har av tradition försörjt sig på förtenning av kopparkärl, borstbinderi, trådarbeten och handel av olika slag.
Genom åren har de också kallats skojare, tavring, sinti, fant, tater, men resandefolket själva kallar sig för resande. Samma ord används i flera andra länder: traveller, reisende eller voyager. I Norge använder de resande själva ordet tater, medan det i Sverige har blivit ett skällsord.
Idag finns minst 30 000 svenskar med resandepåbrå i Sverige och de återfinns i nästan alla yrkesgrupper. Samhällets behandling av de resande är ett mörkt kapitel i svensk historia. En historia av förföljelse som man inte kan läsa om i de vanliga historieböckerna.
År 2000 erkändes resande tillsammans med övriga romer, som nationell minoritet i Sverige. Regeringen och Svenska kyrkan bad offentligt resande och romer om ursäkt för övergrepp, förföljelser och diskriminering.
Resandefolket har mycket få bevarade fysiska lämningar som kan relateras till just deras historia. Snarsmon är iordningsställd som ett besöksmål med informationsskyltar och röjd stig genom området.
Lästips:
Andersson, red, 2008; Snarsmon – resandebyn där vägar möts. Uddevalla.
Hazell, Bo, 2002. Resandefolket – från tattare till traveller. Stockholm.
Jag har själv tagit på mig att försöka skildra vårt resandefolk, som har kallats för lite olika namn vilket framgår av faktainformationen ovan, men under senare år har de väl mest kallats, och kallat sig själva för Zigenare, romer vet jag inte ännu var det kommer från, men det kan ju vara något som man har hittat på i maktens korridorer. Det är ju i så fall inget att förvånas över, då man från det hållet sysslat med att ta fram en nysvenska, som t.o.m. överglänser George Orwells nyspråk i romanen 1984, vilken jag tror många av er här har läst.
I det här mitt första inlägg i ämnet, så låter jag er smaka på hur zigenarna hade det i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Sverige var vid den här tiden ett tämligen outvecklat bondeland, som mot slutet av perioden och under och direkt efter första världskriget var mycket fattigt och svårt drabbat av sjukdomar som Spanska sjukan. Trots det, så har Zigenarna på fotot från ungefär den tiden, inte sämre vardagskläder, än vad jag minns att lantbrukare, fiskare, skogsarbetare, industriarbetare och annat folk som hade manuella arbeten, var klädda i till vardags under senare hälften av femtiotalet och hela sextiotalet, för att kanske ändras en bit in på sjuttiotalet. Det enda som hade försvunnit helt var hatten. Så därför skulle denna bild lika väl kunna visa arbetarfamiljer av etnisk svensk härkomst från samma tid, både på landet och i stan.
Av den anledningen, fanns det inget som skilde svensk från Zigenare på den tiden. Bostadsstandarden i bostadsbristens Sverige var också låg bland folk med arbetaryrken, och många levde sina liv i undermåliga bostäder. I mitten och slutet av 1930-talet var Lubbe Nordström ute och samlade fakta till sin bok ”Lort-Sverige” där han beskrev den misär många levde under. Det är väl då inte konstigt att även Zigenarna, de som var bofasta och sysslade med de arbeten som ovan nämns, inte hade bättre bostäder än andra. Fattigdom säger man ju fördras om den delas lika. Skillnaderna inom arbetarklassen var små. Dit räknar jag även småbönder och fiskare, trots att de var egna företagare, men deras klasstillhörighet var arbetarens. Det är vad jag orkar skriva, och kanske över gränsen för vad ni tycker att ni vill läsa, men det här behöver fleras minnen och åsikter. Det behövs också frågor och svar. Jag är ingen expert, men jag ska försöka svara på det som är möjligt att läsa sig till.
Gå in på källan UTGÅNGSPUNKTEN, och orientera er bland de kort och fakta jag inte fick med här.
Pettersson tackar för brevet från Kenneth Sandberg.
Ur Skånska Dagbladets papperstidning 4 jan 2012
Våldsspiralen går snabbare
– Som kriminalreporter upphör man aldrig att förvånas hur mycket vapen det verkar finnas i omlopp i Malmö, skriver Mats G Svensson.
Detta samtidigt som alla utrustade med åtminstone en normaluppsättning förnuft har kunnat konstatera att denna upptrappning av vapenarsenal har pågått sedan decennier tillbaka, framför allt som följd av ”flykting”-invandringen från det forna Jugoslavien och Mellanöstern.
Det handlar naturligtvis inte om ”aningslöshet” från kriminalreporter Mats G Svensson. Utan om det, från mediearbetare i karriären, sedvanliga hyckleriet till förmån för Politisk Korrekthet. Vilket till yttermera visso framgår av den sammes deklarationer:
– I dagarna har diverse internetsidor varit fulla av inlägg om att det pågår en självsanering i Malmö. Jag undrar vad en 15-åring hunnit med i sitt korta liv för att förtjäna ett sådant öde. Givetvis ingenting.
Att det de fakto pågår en upptrappad internuppgörelse bland de kriminella gängen, i huvudsak bestående av personer med annan etnisk tillhörighet, har inte kunnat undgå den som inte valt att blunda för verkligheten. Och en mera adekvat beskrivning av den företeelsen än ”självsanering” torde vara svårfunnen.
I fallet med 15-åringen kan naturligtvis få tycka att det är annat än fruktansvärt tragiskt att någon berövas livet i ett så tidigt skede. Däremot kunde Mats G Svensson kanske ha skingrat något av sin ”aningslöshet ” (?) genom att t ex ta del av vad som framkommit om den unge mannens bakgrund. Läs HÄR.
– Avslutningsvis finns det en ständigt återkommande fråga till en kriminalreporter i just Malmö. Är Malmö farligt? Och som pappa till en 14-årig flicka kommer ofta tilläggsfrågan om hur jag vågar låta mitt barn växa upp i detta Sveriges Chicago. Jag svarar alltid likadant. Nej, Malmö är inte farligt och jag har inga planer på att flytta för dotterns skull.
Till skillnad från Irak som ju endast skyltade med en (1) Bagdad-Bob, så är Sverige uppenbart utrustad med inte bara Jerzy Sarnecki utan ett flertal orkestrerande verklighetsförnekare.
Ibland tar det sig dessvärre en form som trotsar allt förstånd; Då ett mycket ungt flickebarn – högst sannolikt av sin vårdnadshavare uppmuntrad till ”öppenhet” för det mångkulturella – mördades av sin ”försmådda” pojkvän med somaliskt ursprung, initierar fadern ”Fem i tolv-rörelsen” helt uppenbart för att hävda sin ”godhet” och ”tolerans”. Ett agerande som inte förtjänar någon annan beskrivning än det ultimata sveket av sitt eget barn..!
Mats G Svensson är ståndaktig. Han ”har inga planer på att flytta för dotterns skull”.
Självklart hoppas vi alla att det inte ska hända denna dotter någonting, definitivt för hennes skull. Oroande är ändå det förhållande att liksom ”Fem i tolv”-faderns agerande har kostat så tragiskt många fler flickor och pojkar livet i dennes dotters efterföljd, så talar mycket för att strutsbeteende och hyckleri á la Bagdad-Bob i det svenska offentliga samtalet också framgent kommer att kosta ännu fler oskyldigas liv.
Våldsspiralen kan med andra ord fortsätta att gå snabbare och snabbare…
En 23-årig kvinna och en 26-årig man häktades i dag i Uppsala på sannolika skäl misstänkt för människorov. De tros ha varit med om att kidnappa en 25-årig student, som är son till en företagsledare i Östergötland. Han hade varit försvunnen i en vecka när han i går hittades vid liv i ett hus i Umeå-trakten.
De häktade nekar båda till brott. Åklagaren har begärt och fått beviljat yppandeförbud i båda fallen. Förhandlingarna hölls bakom stängda dörrar. Tystlåtenheten gjorde att nästan inga detaljer framkom, annat än att det misstänkta människorovet ska ha ägt rum från den 28 december till den 4 januari, på en gatuadress i Uppsala ett stenkast från polishuset, samt på ”andra platser” i Sverige. Åklagaren sade exempelvis ingenting om motivet.
De två misstänkta greps i måndags. I bilen de färdades i fanns saker som tillhör studenten. I samband med att 25-åringen hittades greps en tredje misstänkt, en 26-årig man. Han är nu anhållen. Den nu häktade kvinnan och studenten kommer enligt sina respektive Facebook-sidor från Linköping. Uppenbarligen kände de varandra i någon utsträckning eftersom de är vänner på nätverket. Senare i dag håller polisen presskonferens i ärendet.
– Ursäkta tjatet men Pettersson vill bara tillägga det som TT glömde. De som häktats för bortförandet av Alexander Åhman är Parastou Namdar Faiz Abadi23 en psykologistuderande i Uppsala och läkarstuderande Elias Vecalius 26. Magnus Dahlskog 26 är anhållen, misstänkt för människorov men ännu ej häktad.
