Av Olli Rein
Siw ”Siwan” Gunnel Margareta Malmkvist, född 31 december 1936 i Borstahusen utanför Landskrona i Skåne, Sverige, är en svensk schlager–sångerska och skådespelerska. Gift 1963 med finländske musikern Lasse Mårtenson. Tillsammans har de dottern Tove Mårtenson. Malmkvist är sedan 1971 sambo med skådespelaren Fredrik Ohlsson. De har gemensamt sonen Henrik Ohlsson (sångare i ”Münning” och ”Baba Guesthouse”), född 1973.
Siw ”Siwan” Malmkvist växte upp i Landskrona. Karriären började i tonåren när Siw sjöng med olika orkestrar hemma i Skåne. 1955 ställde hon upp i en sångtävling som blev avgörande för hennes fortsatta karriär. Hon vann delfinalen hemma i Skåne och fick åka till Stockholms konserthus där den stora finalen ägde rum. Hon vann där också, fick en klocka i pris och fick dessutom spela in sin första grammofonskiva Tweedle dee.
Genombrottet lät vänta på sig till 1959 då hon blev värdinna i Lennart Hylands TV-underhållning Stora famnen. Samma år vann hon Melodifestivalen med låten Augustin, men det var redan på förhand bestämt att Brita Borg skulle representera Sverige i internationella finalen i Cannes. Med Augustin fick Siw Malmkvist sin första hit, den gick direkt in på fjärdeplatsen på branschtidningen Show-Business försäljningslista den 1 mars 1959 och såldes i över 60.000 exemplar. Siw fick dock fler chanser att komma ut i världen, 1960 fick hon representera Sverige med Alla andra får varann när Eurovision Song Contest 1960 avgjordes i London. Hon hamnade på tionde plats med sången som Inger Berggren och Östen Warnerbring hade vunnit med i Melodifestivalen 1960, tidigare samma år.
1959 lanserades hon i dåvarande Västtyskland, där hon blev väldigt populär. Det stora genombrottet kom våren 1961 med Danke für die Blumen, hennes tyskspråkiga version av Du förstår ingenting (”Wedding Cake”), som snabbt rusade upp i toppskiktet på hitlistorna och nådde som bäst fjärde plats. Året innan, 1960 hade hon spelat in en singel under pseudonymen Die Jolly Sisters, där hon bland annat tricksjöng Die Liebe ist ein seltsames Spiel. Skivan sålde ganska bra, men Connie Francis fick den stora hitten med melodin både på tyska och engelska. Sången var Francis’ amerikanska listtoppare Everybody’s Somebody’s Fool. Siw Malmkvist vann emellertid slaget om skivköparna i Sverige, där melodin döptes till Tunna skivor. Den kom att bli hennes största succé i Sverige. Tunna skivor toppade försäljningslistorna i sju veckor och sålde i drygt 97.000 exemplar. Näst största succén var Läs inte brevet jag skrev dej, också det en listetta.
Siw Malmkvist hade enorma framgångar i meloditävlingen Schlager-Festspiele i Baden-Baden. Vid debuten 1962 kom hon tvåa med Die Wege der Liebe. 1964 vann hon tävlingen med Liebeskummer lohnt sich nicht. Den sålde i över en miljon exemplar och låg etta på den västtyska försäljningslistan i tio veckor. Melodin hette Kärleksgrubbel när hon sjöng den på svenska. 1968 vann Siw Malmkvist en andra gång, nu med melodin Harlekin. Året därpå vann hon Västtysklands uttagning till Eurovision Song Contest 1969. I finalen i Madrid placerade hon sig på nionde plats med Prima ballerina, en plats hon för övrigt delade med Sveriges bidrag Judy min vän med Tommy Körberg. Än idag hör Siw Malmkvist till de allra populäraste utländska artisterna i Tyskland, där hon alltså fick sin största hit, miljonsäljaren och guldskivan ”Liebeskummer lohnt sich nicht” (på svenska ”Käreksgrubbel) som låg etta på Tysklands försäljningslista 10 veckor 1964.
Hon var också en duktig skådespelerska. Se mer om detta på svenska Wikipedia, där resten av det ovanstående också har hämtats. Se även tyska, engelska, norska och finska Wikipedia.
Den här videon är tillägnad vår duktiga skånska bloggförfattare från Malmö Eva- Marie. Jag har länge sökt efter stora kvinnliga artister från perioden ca 1955 -1965 men har inte hittat så många intressanta, så jag tar istället tills vidare upp ett antal framgångsrika svenska damer från den här tidsepoken, och börjar då med den kanske allra största Siwan från Landskrona. I den här låten besjunger hon sitt hemlandskap och hemstaden, men skulle hon ha gjort det även idag. Det är långt från säkert, för Siwan har principer, det har hon visat förr.
Liebeskummer lohnt sich nicht 1964.
Jag bugar och tackar Olli!!!
Siwans ”ingenting går upp mot gamla Skåne” den är bra, synd bara att hon inte sjunger på skånska! Nej gamla Landskronabor trivs inte toppenbra i sin stad längre. Många äldre vågar inte gå ut!!!
Pettersson,om viljan finns så kan vi förstå varandra över landskapsgränserna, tur vi har ett gemensamt skriftspråk!
Glömmer aldrig när Stockholmare skrattade åt mig i en kioskkö. Jag skulle köpa salta grodor. En skåning som säger grrrrodorrr kul kul kul ha ha ha. 😉
Jag försäkrar att det räcker med svenska. Jag har rest lite både i öst, väst och syd och ingenstans har jag haft några problem att klara mig med äran och hjältarnas språk. Prova nästa gång ni är ute och reser.
Taxi, hotell, gin & tonic, svenskan funkar överallt.
Lite tyska skadar nog inte. Vi får nog försöka hålla oss väl med Europas herrefolk. Vi har ju knappast någon egen krigsmakt att kasta ut extremisterna med, så lite understöd av tyska SS-trupper kanske kan behövas, och då måste vi ju kunna prata med dom. Jag har faktiskt varit där, fast nu är det ett tag sen. Men då var det inte många alls som prata svenska, bara några fyllon men dom sluddra så mycket att det ändå inte gick att förstå.
Skärp dig Olli, jag trodde vi var överens i om att bara använda svenska, och i extrema nödfall engelska men aldrig, aldrig de vilda afrikanernas ungomål på bloggen eller vad det nu är. En blekt negress?