Av Stefan K

I en tidigare artikel tog jag upp stora familjer och inte minst somaliska som inte sällan består av 8-12 personer. Så stora familjer är inte anpassade till svenska bostadsförhållanden och definitivt inte för familjer som själva inte finansierar sitt boende. Att ge dessa husrum i villaområden där många hårt arbetande svenskar inte har råd att slå sig ned, skulle nog reta mer än skapa förståelse. Dessutom tror jag inte att politiker, myndighetspersoner och journalister som valt att bosätta sig där, innerst inne vill ha dit stora flyktingfamiljer.

Nu når mig en nyhet från lilla Emmaboda som visar upp Sverige från både sin kyligaste och mest generösa sida. En sida som också på ett tydligt sätt visar vilka grupper som idag är de mest prioriterade.

Veckorna före jul kastas nu en ensamstående mamma och hennes dotter ut från sin lägenhet. Kvinnan har varit arbetslös i ett år, saknar A-kassa och har nekats försörjningsstöd. Hon har därför av ekonomiska skäl inte klarat av att betala hyran och någon större hjälp från socialen har hon inte fått.

Samtidigt berättas om en stor somalisk flyktingfamilj på 12 personer som inhysts i två grannlägenheter i Lindås utanför Emmaboda. Grannarna har klagat på det spring som skett mellan lägenheterna och familjen har känt sig trakasserad när klagomålen ramlat in. Nu hotade familjen att flytta till Jönköping och då skred plötsligt alla kommunala instanser till verket. En sådan flytt skulle nämligen innebära en befolkningsminskning på tolv personer och en betydande ekonomisk förlust. För att hindra att familjen lämnade kommunen ordnade man nu fram en lägenhet i centrala Emmaboda dit familjen nu kan flytta in och tillbringa vintern och julen. Var den vräkta mamman och hennes dotter ska tillbringa sin jul förtäljer inte historien.

När ni läser artiklarna i bifogade länkar, ska ni ha i åtanke att det ställts stora krav på mamman. Varför ställs inga krav på den somaliska familjen? Läs gärna kommentarerna under varje artikel. Det verkar inte som om medborgarna håller med politikerna.

Läs om mamman och dotterns öde här. Läs om den somaliska familjens öde här.

Det ska fan vara svensk i dagens Sverige.

Av Pettersson

I Sverige envisas våra politiker och journalister fortfarande med att framhäva mångkulturens fördelar trots att det är uppenbart för alla att experimentet inte fungerar. 

Svenskarna vill inte ha mångkultur, inte ens den elit som beskriver fördelarna bosätter sig i mångkulturella områden utan i etniskt segregerade svenska områden.

Likadant är det med människor som kommer hit. De gillar heller inte mångkultur utan bosätter sig i etniska enklaver, de vill eller kan inte integreras, de trivs inte i det nya landet utan håller sig till likasinnade.

Mångkultur är bra säger eliten, den elit som bor i de finaste helsvenska områdena i varje stad och vet att Sverige har blivit ett av världens mest segregerade samhällen. Familjen, släkten, gruppen går före allt annat och där det är näst intill förbjudet att gifta sig över klangränsen med inavel som följd. I Brandkärr, Rosengård, Ronna, Rinkeby och på många andra ställen bosätter sig svenskar, somalier, syrianer med sina fränder i monokulturrella samhällen. Muslimska irakier bor med muslimska irakier, kristna dito med likasinnade och de gillar absolut inte varandra.

Segregationen firar triumfer överallt i vårt land, du ser det, jag ser det ─ våra journalister och politiker ser det men de törs inte säga…

 ─ Förlåt, vi hade fel, har ni några förslag på vad vi ska göra åt detta misstag?

Av Pettersson

”Just hund är orent” säger s-kvinnornas ordförande Nalin Pekgul. Hundar är orena och kan inte släppas in i människors hem. 

I Sverige finns över 700 000 hundar som räknas som familjemedlemmar, till sällskap och gör nytta.

Pekgul tycker att när Muhammed beskrivs som en rondellhund så beskriver vi alla muslimer som orena.   

─ Pettersson tror att när inte ens en modern, etablerad muslim som Nalin Pekgul kan ta detta och när fler än 2 miljoner svenskar bor i samma hem som en hund och i muslimers ögon då troligen betraktas som orena får vi svårt att umgås i samma land utan ständiga konflikter!