Etikettarkiv: FN-bataljonen i Afghanistan

En kommentar till ett viktigt ämne


Maalula.

Maalula.

Det här är en kopia av en kommentar jag skrev på Helena Edlunds blogg ”Salt och blandat” i söndags, den 6 oktober 2013. Där skriver den unga kvinnan, som varit präst i den svenska FN-bataljonen i Afghanistan, och fått se och höra mycket, som de flesta av hennes kollegor aldrig upplevt själva, om tystnaden när kristna tvingas bort från sin hembygd av muslimerna eller mördas för sin tro. Det är då kanske inte så konstigt att hennes arbetskamrater tisslar och tasslar bakom ryggen på denna starka kvinna, som även hunnit med att vara medlem i SD, samt tvingad att lämna det partiet på grund av hennes kollegors politiska ställningstagande mot dem oliktänkande i Sverige.

Vi är väl då sådana som svartrockarna egentligen skulle värna om. Jesus Kristus deras Ikon sökte ju sig till just den sortens människor som fanns i utkanten av samhället. Tiggare, skökor, daglönare, publikaner, syndare och andra som bildade dom, i ett vi och dom samhälle. Vi var som nu de styrande och de lyssnade inte heller då på folket.

Helena Edlund skriver ett inlägg med rubriken ”Tystnaden”. Där hon går till attack på den svenska kyrkans liknöjdhet och hyckleri. Här kommer ett mindre stycke av hennes mycket läsvärda text. Där kan även minst 7 kommentarer, varav min är nummer sex, läsas och det är uppenbart att det är förvåning man visar.

Tystnaden

För något år sedan införde jag på ett spontant infall ett inslag i kyrkans förbön under en mässa. Efter att ha bett för Skapelsen och innan vi kom till ”Svenska kyrkan, Lunds stift och biskop Antje Jackelén” klämde jag in ett ”vi ber för hela den världsvida kyrkan, för alla dem som lider och dödas för sin kristna tros skull.”

Sedan dess har de hängt med. Orden står inte formulerade någonstans, men de finns med i varje förbön jag läser, varje söndag.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Alla har varit positiva, men inledningsvis präglade av förvåning. De flesta gudstjänstbesökarna, konfirmanderna, körsångarna har (liksom många anställda i Svenska kyrkan) inte en aning om att kristna förföljs och dödas. Omfattningen av förföljelserna  är i princip alltid okänd.

Informationen om att kristna i själva verket är den religiösa grupp i världen som är utsatt för störst förföljelse av alla, brukar chockera. Statistiskt sett dödas en kristen var femte minut någonstans i världen, enbart på grund av dennes kristna tro.

Först tror de vanligtvis att jag hittar på. Sedan blir de tysta, eftertänksamma – och tacksamma över att ha fått veta. Det sätter även dem och deras religionstillhörighet, oavsett grad av tro eller otro, i ett nytt perspektiv.

Reaktionerna från kristna som tillhör andra kyrkor än Svenska kyrkan har varit mindre förvånade, och ännu mer tacksamma. Vid ett tillfälle fick jag ta emot en gigantisk blombukett med orden ”tack för att du säger som det är!” Under samtalet som följde fick jag höra hur blomgivarna hade sitt ursprung i en kristen minoritet. På grund av sin kristna tro hade man tvingats fly efter att ha blivit utsatt för alltmer aggressiv förföljelse från den muslimska majoritetsbefolkningen. Nu fanns de i Sverige. Här hade de sin kyrka och sin gudstjänstgemenskap. Här kunde de och deras barn överleva – trots sin kristna tro.

 De hade kontaktat Svenska kyrkan i den stad där de bodde. Eftersom de också var kristna, tänkte de att det kunde vara trevligt med lite ekumenik. Men stiftet gav dem kalla handen. Det fanns inga resurser (intresse?) för att samarbeta med dem. Det var religionsdialog som gällde.

 Kristofobin existerar nämligen även inom Svenska kyrkan. Den som öppet bekänner Kristus som vägen till Gud (i singularis) får finna sig i att bli betraktad med viss skepsis (”högerkristna övervintrade kvinnoprästmotståndare” och avrådande biskopstweetar, du vet) och öppet kristna ministrar ifrågasätts av dem som uppfattar sig som kyrkans mediala aktörer.

 Detta kommenterar jag med utgångspunkt från kommentar nummer 5 skriven av Margaretha Wahlén.

 Olli Rein 6 oktober 2013 12:34

Margareta Wahlén, det är inte bara Hamas som har detta inskrivet i sina stadgar, det har även Al-Fatah och Hizbollah också. Vi på Petterssons har relativt ofta med något om den kristna förföljelsen, som nästan undantagslöst utförs av muslimerna. Bland annat därför kallas vi rasister. Inte bara av svenska kyrkans representanter och muslimer, utan av svenskar i allmänhet

 För ungefär en vecka sedan, publicerade vi ett nödrop från 450 000 kristna på flykt undan döden i Syrien. Där har en shejk och ett antal imamer i en Fatwa meddelat att alla kristnas ägodelar och bostäder ska tas ifrån dem, vilket nu har skett och till och med i staden Maalula som tidigare var etniskt kristen har alla tvingats bort av Fria Syriska Armén, som samarbetar med de islamska jihadkrigarna. De som aldrig tagit hand om fångar de tagit, utan dömt dem till döden för deras motstånd mot Allah, och avrättad dem utan rättegång. Dessa kristna från Maalula talar ju än idag samma språk som Jesus gjorde.

Vi är en muslimkritisk blogg, men vi kritiserar på ett sakligt sätt, de vidrigheter muslimerna sysslar med i bland annat Westgate köpcenter i Nairobi Kenya, och dödandet av kristna i Nigeria utförda av Al-Qaida- baserade Boko Haram (ung. Bildning är förbjudet) Senast mördades ett sextiotal studenter på en agronomskola, några som alla skulle haft nytta av i utvecklingen av jordbruket. Vi uppmärksammade blodbadet i Peshawar också, trots att det inträffade ungefär samtidigt med blodbadet i Nairobi.

Dessutom har vi varit starkt kritiska till fördömandet av polisregistret över romer, då det är ett utredningstekniskt hjälpmedel i kampen mot kriminella.

Jag har tidigare också uppmärksammat Helena Edlunds bön för de Afghanska tolkarna för ett antal månader sedan. Jag har liksom Helena varit FN-soldat, fast i frontlinjen. Det var på Bataljon 52M, den första svenska bataljonen efter Jom Kippurkriget, eller oktoberkriget mellan Israel och Egypten.

Vi bodde när vi inte låg ute i ingenmansland på den egyptiska sidan, så jag har en del erfarenhet av muslimer under ett halvår från 3 nov 1973-26 april 1974. Då var de mycket bättre än vad de verkar vara nu. Men de var inte mer än hälften så många då.

Titta gärna in på vår blogg. Vissa inlägg kan vara blodiga, men ska man visa verkligheten så blir det så ibland. Vi försöker rensa bort det allra värsta, men då vi är många som skriver, så kan det komma med något av misstag.  Länk till Petterssons

Länk till Helena Edlunds Blogginlägg ”Tystnaden”


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 324 andra följare