Många kände ett smått obehag över den utveckling som 2015 försatte Sverige i brygga. Många känner ett än större obehag inför 2016, trots nyårslöften under bubbelvattnets rus och en av dessa är Johan Westerholm, socialdemokratisk bloggare på Ledarsidorna.

”En känsla av obehag”, lyder rubriken som introducerar oss till en artikel som framkallar kalla kårar längs ryggraden.

”Viskningarna om att allt inte står rätt till i ekonomin, skolan, vården, omsorgen och våldsmonopolet blir allt fler.”

Jag tror det flesta inser att något är fel i landet Sverige, felet är att många inte vill eller vågar erkänna det. När man i landet med världens högsta skatter, tvingas höja dem ytterligare för att klara välfärden, är något fel. När en redan skenande statsskuld späs på med miljarder för att klara vissa utgifter och som lämnas sedan över till kommande generationer att betala, är något fel. När kommuner tvingas till besparingar inom vård, skola och omsorg för att pengar inte finns, men som sedan ersätts med miljarder från skattebetalarna för att finansiera varje liten krona i asylindustrin, är det något som gått snett.

”Varför ser vi poliser, socialsekreterare och andra grupper som representerar våldsmonopol och omsorg mer eller mindre öppet revoltera mot begränsade resurser och omänskliga arbetsförhållanden? Varför nekas 93-åringar plats på äldreboende på grund av resursbrist om nu allt går så bra?”

Svaret är enkelt. Det går inte bra. Vi ser bara en rökridå som döljer de verkliga problemen. Som Johan Westerholm (S) på Ledarsidorna tagit upp i tidigare artiklar, så har vi nog inte märkt av de riktiga problemen än, men de lär komma och de lär försätta Sverige och svenska skattebetalare i en situation vi aldrig kan repa oss från. Inga ord som kommer från Petterssons, andra alternativa medier eller Sverigedemokrater, utan från en socialdemokrat med gedigen kunskap i ämnet politik och en erfarenhet många skulle bli avundsjuka på. Det oroväckande är att Westerholm fått rätt i de flesta spådomar han bygger sina artiklar på, inte sällan genom information från källor och kontakter i och utanför Sverige.

”Får inte Stefan Löfven ordning på sin regering riskerar Socialdemokraterna att implodera in i sig självt. Skulle så ske, skulle sannolikt flertalet kommuner även de påverkas. Kommuner där S idag styr med ett stöd mellan 30-35 procent skulle dras med i ett fall och kanske landa på 10-12 procentenheter.”

Partiet som varit statsbärande i så många decennier och vars företrädare i mångt o mycket byggt upp landet till vad det är idag, är ett parti som tappat greppet, som övergivit sina traditionella väljargrupper och som idag är en genomskinlig skepnad av sitt forna jag. Det är inte utan anledning som SD tar allt fler väljare från S och att SD idag är den största väljargruppen bland Sveriges arbetare. Det är heller inte utan anledning Mona Sahlin fick jobbet som partiledare när flertalet av de tilltänkta tackade nej, inte heller att Juholt blev en katastrofal parentes och inte heller att man nu tvingats placera en fackpamp utan politisk erfarenhet som partiledare och statsminister.

Socialdemokraterna är ett parti som inte bara tappat greppet, utan också sina rötter. Detta kommer att märkas i kommande val och framför allt kommer det att märkas när deras nya väljargrupp får ett eget parti med egen agenda att ty sig till.

Johan Westerholms sista ord borde få många att ta till lipen och se framtiden med rysningar av obehag.

”Med en känsla att något inte står rätt till och att det bortom halvårsskiftet väntar något mörkt. Och farligt”

Han har som sagt spått rätt i flertalet av sina artiklar.

Källa: Ledarsidorna