Jag läste en bok….


Lilla My har läst en bok ”Invandring och mörkläggning” och skrivit en insändare 

Jag har just läst boken Invandring och mörkläggning En saklig rapport från en förryckt tid (ISBN 978-91-980042-2-9) skriven av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin. Boken med den underfundiga titeln är en bok som borde läsas av varje svensk INNAN valet 2014. Boken är varken för eller emot invandring utan visar på den verklighet vi svenskar tvingas leva i. Det är därför ytterst viktigt att vi informerar oss så vi kan ta ställning i nästa val.

 Litet om författarna hämtat från Wikipedia och Metapedia

Arnstberg har varit verksam som professor i etnologi vid Stockholms universitet samt som folklivsforskare vid Södertörns högskola. Han är också författare samt debattör och kommentator i frågor som bl.a. handlar om politisk korrekthet. Intressant i sammanhanget är att han även har ett förflutet som krönikör i Expressen. Ur en intervju med Arnstberg i SvD 29 mars 2005 kan läsas följande.

”Men han är genuint oroad för framtiden, och talar om Sverige som ett kommande stamsamhälle, där allt färre ”bryr sig om den stora idén”, allt färre röstar, och allt fler blir allt mer ensamma.”

Sandelin är journalist. Akademiskt är han socionom och har varit presstalesman för Bris. Hans kopplingar till media har varit som reporter på SVT. Sandelin har varit aktiv i olika sammanhang där han är kritisk mot politiker och media.

”I en debattartikel i DN 8 april 2008: den svenska journalistkåren mörklägger sanningen om den svenska invandringen och att ansvaret för vad som beskrivs som ett havererande samhälle vilar på svenska politiker och media som mörklägger sanningar för medborgarna.

Newsmill 7 december 2009: ”Journalisterna har undvikit att allsidigt belysa konsekvenser och kostnader samt förtigit information som pekar på att massiv invandring och särartsfrämjande mångkulturalism tillsammans underminerar välfärdssamhället”. Sandelin menar att det i Sverige råder ett ”öststatsliknande klimat” där den som har en avvikande uppfattning om invandringsfrågan klassas som psykiskt störd.

Artikel i SvD 6 oktober 2010: journalisternas “självpåtagna begränsning av yttrandefriheten starkt har bidragit till att Sverige i framtiden riskerar att bli ett alltmer sargat, splittrat och fattigt land.”

Boken med stort B?

Vad säger då boken Invandring och mörkläggning? Den ”säger” egentligen ingenting, dvs talar inte om för läsaren hur man ska tycka och tänka, utan är en presentation av och översikt över vad som skett i Sverige sedan 1960-talet, hur politiker agerat oavsett om de varit Socialdemokrater eller Moderater, samt hur media iklätt sig en roll av att vara uppfostrare av det svenska folket.

Jag kommer i det följande att återge text ur boken, ordagrant citerat och i nedtagen textstorlek.

Vem eller vilka har ”förstört” vårt fosterland Sverige, vårt kära folkhem?

Det är idag lätt att skylla på Moderaterna och framförallt Reinfeldt som ingått en ohederlig allians med Miljöpartiet avseende invandringen. Men invandringsfrågan har en betydligt längre historia.

”Regeringen Carlsson bestämde att Sverige bara skulle ta emot så kallade FN-flyktingar samt asylsökande med särskilt starka skyddsbehov. Krigsvägran och ”humanitära skäl” accepterades inte. När regeringen Bildt tog över makten 1991 revs beslutet upp. Det var framför allt Bengt Westerberg och Birgit Friggebo som öppnade dörren för en ny våg av invandring.” (s 14)

Att inte ta emot krigsvägrare anser jag vara helt i linje tidigare svenskt agerande. Glöm inte att journalisten Barbro Alving dömdes 1955 till fängelse i en månad för att ha vägrat inställa sig till civilförsvarsövning. Slutsats: man ska inte svika sitt land.

Det finns således ingen anledning att ha öppna gränser och släppa in kreti och pleti.

”Det som Fredrik Reinfeldt inte berättar är att det enda vi är bundna till är Genevekonventionen och att det är en minoritet av de asylsökande som får stanna som är flyktingar. Hans påstående att ”vi inte kan styra över detta” är också felaktigt. Just det som Reinfeldt påstår inte går, gjorde Ingvar Carlsson och hans regering den 13 december 1989 med det så kallade Luciabeslutet.” (s 14)

Av ovanstående torde man kunna konstatera att Reinheildt måste ha drabbats av hybris och försöker sätta sina spår i historien som den som i modern tid mest ökade Sveriges befolkning genom invandring. Det är Tomten som är far till alla barnen, inte hr Reinfeldt, vilket han tydligen inte förstått.

Reinfeldts klappjakt på oliktänkande(?) framkom tydligt vid hans gästföreläsning på Stockholms universitet 6 november 2012, då han talade om Sverigedemokraterna, dvs på dagen 380 år efter att  Gustav II Adolf dog, en kung som mest är känd som grundare av det svenska stormaktsväldet.

”-De är början på den nedgång vi redan har i andra länder, därför ska vi isolera dem från inflytande, sade statsministern och hävdade att det var just det han hade gjort när regeringen slöt en överenskommelse kort efter valet med Miljöpartiet om asyl- och migrationspolitiken.

-Effekten av SD var att vi fick en politik i motsatt riktning, sade Reinfeldt.” (s 20)

Detta kan då jämföras med Miljöpartiets utspel gjort av Maria Ferm:

”-Det bästa sättet att bemöta främlingsfientlighet är att föra en mer human och öppen politik. Det gör att SD inte kommer in i debatten och de blir inte trovärdiga när de för fram sina åsikter, säger hon.” (s 23)

Är det sådana barnsliga politiker vi vill ha i detta landet? Sådana som ägnar sig åt mobbning och rena sandlådefasoner? De hämnas inte på Sverigedemokraterna och deras väljare, utan skjuter hela skutan dvs Sverige i sank bara för att själva kunna visa sin egen makt. Men Reinfeldts påstående säger inte bara något om honom själv utan också om moderater och miljöpartister, folkpartister, centerpartister och kristdemokrater. Alla vänder de kappan efter vinden för att behålla sin makt, och för Miljöpartiets del, att komma åt makten, eftersom de sitter i opposition tillsammans med sossarna och vänstern.

Är Socialdemokraterna då mer ärliga, rakryggade och står vid sitt ord?

För att försöka hitta ett svar på detta måste vissa tillbakablickar i tiden göras.

”Samhällsklimatet i efterkrigstidens Sverige har till stor del präglats av en strävan efter ökad jämlikhet. Ett annat viktigt begrepp särskilt omhuldat från 1970-talet och framåt, är samverkan.” (s 30)

”Sverige var ännu på sjuttiotalet ett i hög grad etniskt homogent samhälle med en välfärd på snabb tillväxt, inte minst tack vare de stora exportindustrierna, som var präglade av den beröda Saltasjöbadsandan, dvs. samförstånd mellan arbetsgivare och fackföreningar. Klasstillhörigheten var central. Att tillhöra arbetarklassen var fint bland unga människor, också de med borgerlig bakgrund. Marx citerades flitigt.” (s 31)

Hur var det då med invandrarna i Sverige på 70-talet? Det fanns t.ex. finnar, italienare och jugoslaver som hjälpte till att bygga upp välfärden. Men det fanns andra på den tiden som likt Reinfeldt drabbades av hybris.

”Den politik som lite sarkastiskt och från höger har kallats för ”Sverige som moralisk stormakt” grundlades. Med Olof Palme i spetsen ville dominerande västerpolitiker bli världsledande i ”internationell solidaritet”. Tredje världens grupper och rörelser, som våra ledare betraktade som förtryckta, skulle inte bara få allmän support utan också en slant från den svenska statskassan.” (s 31)

Olof Palme har blivit Sveriges akilleshäl i politiska sammanhang till följd av det olösta mordet på honom. Det svenska folket blev av någon outgrundlig anledning totalt traumatiserat, något som verkar hålla i sig än i dag. Men alla mord är i mina ögon lika hemska, och eftersom hans politik  aldrig har gått hem hos mig, så är han som vilken person som helst för mig. Dock synes Palmes ande utgöra ett orosmoln på Reinfeldts himmel, eftersom Reinfeldt tagit upp kampen om att vinna slaget om att bli störst inom området Internationell solidaritet.

Visst är den maxistiska tanken fin, men dela ett äpple ett antal gånger och svara sedan på hur stora bitar det blir kvar åt var och en. Har man delat äpplet tillräckligt många gånger, återstår ingenting, nothing, nichts, niente, nada….

Massmedias roll som tongivare och uppfostrare – politikernas lydiga redskap

”Bland andra intervjuade han dåvarande TV2-chefen Örjan Wallqvist, som menade att svenskarna är ”intellektuellt primitiva och underutvecklade” och därför behöver medier som formar deras åsikter. Örjan Wallquist försäkrade att:

TV skulle aldrig angripa statsministern och regeringen emedan genomsnittssvensken identifierr sig själv med staten och de organisationer och institutioner som har politiskt inflytande. På så sätt känns TV som en del av staten.” (s 34)

Nu framgår det inte i boken när i tiden denna intervju gjordes, men yttrandet är högst aktuellt. TV och press är numera ”hotade” av de fria medier som vuxit fram, Avpixlat, Exponerat, Fria Tider samt inte att förgömma Petterssons blogg, Flashback m.fl. sajter. För att hålla det svenska folket borta från andra röster än de som SVT låter ljuda är det givetvis alldeles utomordentligt att belägga såväl datorer som mobiltelefoner med kostnad för TV-avgift även om man inte innehar TV-mottagare, och aldrig ser på TV. Det gäller att hålla folket ovetande och förhoppningsvis fortsatt indoktrinerat. Det var en liten avvikelse, förlåt, åter till ordningen.

 ”När Olof Palme blev utbildningsminister det legendomspunna året 1968 förvandlades SVT till ett politiskt redskap och det rena public serviceupdraget urholkades successivt genom att personer som var partivänliga fick höga poster inom de administrativa och produktionsmässiga funktionerna, hävdar Huntford.”

”/…,/ rapporterar Huntford och fortsätter:

Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärks av skolutbildningen. Partiideologierna säger att det nya skolsystemet har konditionerat den uppväxande generationen att tänka som ideologerna vill att de ska tänka. Indoktrineringen i skolorna har ständigt avancerat sedan 1950-talet, och systemets produkter dominerar nu medierna.” (s 35)

Det låter litet väl gammalt när det talas om 50-talets skola. De journalister som gick i den tillhör ”köttberget” och det är sannolikt deras barn och barnbarn som nu besitter den mediala tronen. När väl journalister och deras gelikar fostrats i ”den rätta andan” var regeringen fri att bestämma vad den ville. Över huvudet på det svenska, godtrogna folket, som trodde att staten ville dem väl.

”Utan att tillfråga folket, beslutade Sveriges riksdag 1975 att Sverige i framtiden skulle bli mångkulturellt och därmed ett föredöme för en bättre värld.” (s 41)

”Invandrarfientlighet var något som den svenska eliten inte kunde acceptera. I valet mellan att ta varningsslignalerna på allvar och dra ner på invandringen och att fostra det svenska folket till ökad tolerans, var valet av det senare självklart. Klyftan mellan den politiska och mediala eliten och det ”korkade” folket skärps.” (s 53)

Tack för den, säger jag! Vad har vi=det svenska folket fått ut av all denna ”goda vilja” som politikerna oavsett parti-/blocktillhörighet tryckt på oss genom de senaste decennierna?

1975 satt Socialdemokraterna vid makten, dock i minoritetsställning, med Palme som statsminister. I dag sitter Socialdemokraterna i opposition, men klättar sakta uppåt i olika opinionsmätningar. Törs vi verkligen lita på Löfvén, eller vill han också ta upp kampen som landsfader i landet Internationell solidaritet? Kan han stå emot Palmes doktriner? Tror inte det! Det skulle kosta honom hans politiska karriär och äventyra hans möjlighet att bli ny statsminister, något som han stenhårt satsar på genom sina löften till medelklass.

”Eliternas strategier för att kunna stanna vid makten är inte något nytt under solen. Tidigare makthavare har aldrig gjort någon större hemlighet av sådant.” (s 379)

Är det på grund av mediernas uppfostran man lägger ut direkta uppmaningar till Alliansen att göra upp med Socialdemokraterna om invandringspolitiken inför valet 2014 eller som det heter ”stärka legitimiteten för asyl- och migrationspolitiken” (Newsmill 24 mars 2013)? Uppmaningen kan endast tolkas som: Utestäng Sverigedemokraterna, eftersom ett valresultat för SD i samma storleksordning som opinionsmätningarna uppvisar, kan, som det påstås, medföra ett allvarligt parlamentariskt dödläge med katastrofala följder för den politiska stabiliteten i Sverige.

Var befinner sig media idag?

”Journalister har svårt med verkligheten. De konstruerar, vinklar och väljer ut det som går under beteckningen nyheter. De använder sin egen mediemoral, som ofta är ur fas med den allmänna. Media betecknas också av slutenhet då de undandrar sig kritik. Det är svårt att få insyn i det redaktionella arbetet. Resultatet blir, när det är som sämst, en sektliknande elitism präglad av inte så litet folkförakt.” (s 65)

”Journalister tilltror sällan vanligt folk att vara kapabla att kunna tänka själva och ha tillräcklig grad av ansvar, mognad och intelligens för att kunna bearbeta den information som media ledererar, annat än vad gäller underhållning, kändisskap och sport.” (s 77)

Hur agerar media i dag i sin nyhetsrapportering? Man kan konstatera att media oavsett om det handlar om TV eller tidningar hade stora problem att förstå att deras ”järnrörsrapportering” inte fick ”det dumma folket” från att avstå från att ha kvar sina sympatier för Sverigedemokraterna, som hela tiden ökar i opinionsmätningarna. Vad gör man då? Jo, man slutar att rapportera om sådana nyheter som skulle kunna förbättra SD:s väljarsympatier. Vill man veta vilka brott och liknande som begås idag i Sverige och övriga närområden, måste man välja alternativa media på webben. För att fylla sina sajter tar främst Expressen och Aftonbladet upp utländska nyheter t.ex. våldtäkt i Indien, samt fyller ut sina sidor med för svenska folket oskyldiga nyheter som kändiskvaller, sex, bantningstips, matrecept och idrott. Vi är ju ändå så ”korkade”, eller…?

De ord boken tillskriver Christer Eriksson på Newsmill bör uppmärksammas i sammanhaget:

Ett debattklimat som utgår ifrån att de mest lättkränkta har tolkningsföreträde kommer förr eller senare att utnynna i att det offentliga samtalet utarmas och försvinner. Och med den försvinner också den demokratiska debattformen som medel för att lösa olika samhällsproblem /…/.” (s 309)

Valet 2014

Är allt Reinfeldts fel att Sverige har blivit landet ”Absurdistan” som det brukar kallas? Reinfeldt har suttit vid makten sedan 6 oktober 2006. Men dessförinnan har utförsbacken polerats väl ända sedan Palme tillträdde 14 oktober 1969 följt av hrr Fälldin, Ullsten, Carlsson, Bildt och Persson, var och en övertygande om sin egen fullkomlighet och förträfflighet, och vissa mer än andra synbarligen högst angelägna om att sätta sitt namn på kartan som Sveriges landsfader Numero Uno. Det som kraftigt ökat sedan millenieskiftet är rädslan bland svenskarna att yttra sig i det offentliga rummet, medan  journalisterna slåss sinsemellan om vem som kan vara mest PK.

”Emellertid har vi fortfarande tid att välja väg. Tabubelägger eliten vanliga människors rätt att ge uttryck för vad de upplever som skrämmande och hotfullt i sin vardag, tar de också deras livshistoria och uttrycksmöjligheter ifrån dem. Sådant är oförenligt med demokrati och yttrandefrihet. Yttrandefriheten kräver frihet från fruktan, inte att politiker och mediefolk ska uppfostra andra till att tycka ”rätt”. Yttrandefriheten är en färskvara. Den får man inte, den måste alltid erövras. Gör den inte det kan Sverige i framtiden bli ett riktigt obehagligt land att leva i.” (s 87)

 Har vi redan nått dithän? Är Sverige ett obehagligt land att leva i?

Det enda jag kan säga är: Köp boken och skaffa Dig en egen uppfattning inför valet 2014, det är väl investerade slantar, även om jag personligen saknar en djupare granskning av hur sossarna och vänstern idag ställer sig till frågor som rör den pågående fria invandring som förespråkas av främst Centerpartiet och Moderaterna, ivrigt understödda av Miljöpartiet. 

Jag vill dock varna den känslige läsaren. Det är ingen trevlig läsning, man får en stor, fet smäll rakt i nyllet. Från att ha varit arg och förbannad under läsningen av det första kapitlet i boken känner jag nu stor vanmakt över hur mitt land, Du gamla, Du fria har kunnat få tillåtas bli så här. Beror det på våra politiker eller på oss själva, die dumme Schweden?

Lilla My

 Referenser/lästips utöver vad som nämts som källor ovan:


8 responses to “Jag läste en bok….

  • Stenbock

    På ”Lilla My`s slutfråga är min teori,att politiker och stora delar av landets befolkning,lider av en form av STORHETSVANSINNE…Här uppfostras barn i tron att vi är jordens medelpunkt,störst,rikast och vackrast !!
    Hur är det i verkligheten ställt med lilla Sverige ?
    Jo,som Jan Fridegård så träffade skriver,”som en flugskit på tapeten”,…..sett ur global synpunkt.

  • André

    Några reflexioner till texten ovan.

    Under rubriken boken med stort B kan man läsa att:

    ”Den ”säger” egentligen ingenting, dvs talar inte om för läsaren hur man ska tycka och tänka, utan är en presentation av och översikt över vad som skett i Sverige sedan 1960-talet, hur politiker agerat oavsett om de varit Socialdemokrater eller Moderater, samt hur media iklätt sig en roll av att vara uppfostrare av det svenska folket.”

    Min omedelbara tanke är att jo, det gör den visst! Om man utgår från att författaren har en förförståelse vilket innefattar och blivit påverkad av värderingar, ”kunskap”, egen historia. Sanning är komplicerat, och som jag uppfattar boken tar han bara en sida av sanningen i beakt, nämligen att teorin skall vara korrespondent med världen. Detta resulterar i att värderingen blir låg.
    Författaren får inte heller ett bättre rykte om sig när man fortsätter att läsa på wikipedia, och som glömdes bort att nämnas i inledningen på bloggen. För den nyfikne kan det tilläggas att man bör ifrågasätta författarens bakgrund, och om dennas förförståelse inte bidragit till ämnet och perspektivet i boken. Läser du en annan bok i ämnet får du en annan bild på problematiken. Därför värderar jag bokens sanningshalt lågt i förhållande till annan forskning. Arnstberg har visserligen en del poänger i det han skriver, men han kollar närsynt och endast ur ett perspektiv.
    Synen på att texten skulle vara objektiv är en illusion. En text kan aldrig spegla en yttre verklighet utanför språkbruket. Språket är ett sätt att konstruera världen. Föreställningen att det skulle finnas ”rena” fakta – ungefär som paket- ute i en objektiv värld blir felaktigt. Man kan då jämföra forskningen med en skattjakt där forskaren ger sig ut för att hitta kistan med guld i. Den obejktiva verkligheten speglas alltså inte i ett bestämt eller korrekt språk.

    I texten framgår det att: ”Visst är den maxistiska tanken fin, men dela ett äpple ett antal gånger och svara sedan på hur stora bitar det blir kvar åt var och en. Har man delat äpplet tillräckligt många gånger, återstår ingenting, nothing, nichts, niente, nada….”

    Detta kan man se ur ett rättviseperspektiv. Kan man rå för att man föds i ett land med fattigdom? Skall inte alla människor har samma rättigheter till ett bra liv? För vi kan ju konstatera att vi alla är människor oavsett landtillhörighet. Resonemanget som anförs är att vi kan inte dela på äpplet för många gånger, eftersom detta skulle leda till att ingenting blev kvar är använd på fel sätt. Metaforen i anslutning till texten kan, och bör kanske tolkas på ett annat sätt. Ett äpple växer på ett träd, ett träd kan man odla, dvs. tar äpplena slut, tar man kärnorna från äpplet och odlar nya träd. Därmed får man äpplen så att det räcker. Men har man många äpplen hinner man inte äta upp dessa, och de ruttnar istället. Om vi byter perspektiv och kolla på hur mycket mat vi slänger inom livsmedel blir resonemanget i texten lågt. Precis som i metaforen med äpplet resonerar vi att vi inte kan dela med oss eftersom det inte räcker till andra, sedan går vi och slänger 2,3 miljoner ton mat i svenska hushåll…Ha! Men detta är en annan diskussion som jag inte kommer gå närmare in på här.

  • April53

    Kan rekommendera ytterligare 2 böcker i samma ämnesgrupp:
    • ”Hur Sverige blev en mångkultur” av M. Eckehart, 2007, ISBN: 978-91-975966-6-4
    På 80 sidor förklaras VEM och VILKA som är upphovet till den odiskutabla MASS-invandring vi nu alla är drabbade av och som snabbt dränerar Sveriges nationalekonomi.
    Boken är ett MÅSTE för att få HELHETSBILDEN av den katastrof landet/Skandinavien/Europa befinner sig i — Läs den!!
    .
    • ”Vitbok.se — Mångkulturellt facit — Ett sammandrag” av Jan Milld, 2010, ISBN: 978-91-633-6924-7
    Boken summerar några av alla negativa RESULTAT som Sverige berikats med just tack vare Mångkultur och det MångKriminella samhället.
    .
    Läs dessa böcker!

  • Tony

    Den uppblåste Pösmunken Bengt Westerberg satte
    igång detta vansinne, denne jubelidiot är med i bakgrunden
    även idag, där han tillsammans med Kommunist Expo leker
    expert, och lägger upp riktlinjerna för hur regeringen innan valet 2014
    ska driva igenom helt fri invandring.

  • Stefan K

    Jag tackar Lilla My för en bra och välskriven text.
    Jag köpte och läste Julia Caesars ”Världsmästarna” och blev förbannad. Därför vågar jag inte köpa och läsa Arntsbergs och Sandelins bok…än.

  • allemand

    Jag har också köpt den och håller på att läsa den. Skrämmande läsning.

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton och var artig, hota aldrig, använt sunt förnuft.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 218 andra följare

%d bloggers like this: